Bemötande?

Ja,det är någonting vi jobbar med i skolan just nu. Hur man ska möta patienter som har olika sjukdomar,livsupplevelser osv Inom vården krävs det att man aldrig nedvärderar någon eller tro att man har makt över den sjuke,man ska visa respekt och empati. Vara trevlig och lugn,så borde det ju iaf vara eller hur? MEEEN så finns det ju såklart ett men,tror ni att all vårdpersonal är det? Svar:NEJ,långt i från! Det är nästan så man skämms för att utbilda sig till Undersköterska då man precis har varit med om ett möte mellan patient och personal idag,då jag för en gång skull var patient.

Det började i morse,hade länge övervägt att åka till skolan fast jag hade halsont och allmänt hängig. Både jag och barnen har varit sjuka med hög feber. Liam vaknade i natt med magsmärtor och symtomen från 1177 har varit:körtelfeber och har man kötelfeber och magsmärtor ska man åka in ganska akut. Ringde in men upplevde att det blev bättre vilket det blev. Men för mig blev det sämre! Satt framför datan i morse efter att ha kurrerat mig med Iprem mot det onda i halsen,är helt lugn tänker inte på något men så helt plötsligt:PANG,hjärtat slår i 10000slag/sek jag kan inte andas får världens panik,håller på att kollapsa helt ärligt! Tänker att om vi nu har körtelfeber och man får svårt att andas så kanske man ska ringa 1177 så jag gjorde det för jag trode helt ärligt jag skulle dö! De kopplade mig till sos-alarm som sa att de ville skicka ambulans, jag var lite motvillig först men sen bad jag de skynda sig för då kunde jag knappt stå upp. Det gjorde ont i händer och fötter och i mitt bröst. I ambulansen blev jag smått bättre men var fortfarande skärrad och hade svårt med andningen. Både jag och ambulanspersonalen anade nog vad det rörde sig om. Men ändå så kan det vara en farlig situation särkillt om man aldrig varit med om något sånt här förut,hur ska man då veta vad som hänt? Kan ju vara något helt annat.

Inne på akuten så kom det några Uskor och tog ekg på mig. Sen kommer världens suraste uska och ställer frågan:Jaha,du är här för hals ont,stämmer det? Jag blev helt paff! Ne sa jag och berättade min historia. Ok,men du fattar väll att du inte hör hemma här,detta är akuten tex om man fått stroke,hjärnbödning,kroppsådern spricker osv då får man åka hit. Ok sa jag och bad om förlåtelse för att jag fanns typ och började böla. Ja och DIG ska vi INTE ta några prover på inte,det behövs inte så nu vet ni det sa hon till sina kollegor,hon kan gå hem. Men jag sa åt henne att jag läser till Undersköterska och så vitt jag lärt mig så är prover på rutin,det tas på varje ny patient. Men nej inte på mig behövde vi göra det för jag var inte sjuk. Sen frågade hon även såhär: Hörrudu,varför tog du inte en taxi till Hälsocentralen? Öhh,blev väldigt paff så jag visste inte vad jag skulle svara: Men om man knappt kan andas,inte kan stå på benen,ont i armar och ben,bröst och självklart inte tänker på att det kan vara något helt ofarlig men som känns som man ska dö,JO MEN DÅ TAR MAN EN TAXI,absolut! även om sos säger att de skickar ambulans. PUCKON,riktigt dålig undersköterska! Jag sa till de andra,stackars er som får ha henne som kollega. Efter att jag fick konstaterat vad jag hade drabbas av så skickade de hem mig,precis när jag skulle gå ut på parkeringen så kommer Uskan och är hur snäll som helst och tar en massa prover och vet ni varför? Jo,för att jag hade berättat att jag har oroat mig för en knöl jag haft i bröstet i över 1 år nu,i går kväll kände jag att den växt enormt mkt och är stenhård,så kanske,kanske är det den oron som orsakat detta hemska som hände-panikångest. Det kom som en klar blixt,jag var helt lugn men sen slog det till och de tror att det var utav den oron,även om jag inte tänkte på det just som som triggat i gång detta,pluss att jag hade feber och infektion i kroppen,även det kan ha hjälp till. Har aldrig känt något liknande! Krävs det att man måste berätta en sån sak,då dessa kvinnor började känna stort medlidande för helt plötsligt så blev den sura undersköterskans kollega helt plötsligt förstånde och klappade mig på axeln och sa,jag skulle vara livrädd om jag hade en knöl i bröstet. Läkaren var kanon och de remiterade mig vidare till hc där jag fick träffa världens bästa docktor,han var ny och hade verkligen tid för en. Ja,ibland blir det bara tok i kroppen,det kan bara slå till och man tror att man ska dö men så är det något helt ofarligt och ofarligt. Men jag gjorde inget fel att tacka ja till ambulans in,det tyckte varken jag el läkarna,det gör nästan ALLA första gg dom upplever detta. För det känns ungefär som hjärinfarkt.

Jag hoppas att Uskan byter jobb eller lär sig att alla inte kan veta att det inte är något farligt som händer med en vid sånna här tillfällen. Antar att hon aldrig varit med om detmen jag har iallafall en bra upplevelse om jag själv kommer jobba på sjukhuset och är en erfarenhet rikare än henne! Och en sak till:Hoppas jag slipper få henne som kollega en vacker dag!

Tack och hej!

Kommentarer
Postat av: Linda

Men oj :O Herre gud. Stackare! hade ingen aning om att detta hade hänt dig.. !

Och du skulle ha bett undersköterskan farit åt skogen.. Så där ska man inte bete sig. Fy fan vad arg jag blir, men blir man förvånad egentligen när det gäller hudiksvalls sjukhus? Ne fy sånt där skit ska man inte ta Sofie, du skulle ha bett na farit! =P



Hoppas allt e bra med dig/er nu. Sköt om er

2011-09-19 @ 16:31:02
URL: http://lindawik.blogg.se/
Postat av: Anonym

anmäl henne

2011-09-20 @ 13:48:01
Postat av: ewa

Starkrs dig..skönt att allt gick bra till slut och hoppas dom vet vad de är för fel på knölen osv..

Jävla usk..skulle bett henne fara åt helvet.

2011-09-24 @ 13:05:49
URL: http://ewawiklund.blogg.se/
Postat av: Emma Viklund

Sv: Ser höstblåsor verkligen ut så där? :p Ska googla :)

2011-10-23 @ 16:59:39
URL: http://emmashjartan.se
Postat av: Emma - Mamma till Viggo & Melker.

Sv: Ja, dom blir mer och mer lik varandra :)



Vi måste bara ta och ses snart! kanske ni vill följa med på Buspalatset någon dag framöver?



KRAM

2011-12-04 @ 12:18:29
URL: http://emmashjartan.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0