Westrin

Hade inte tänk att berätta detta men jag känner att jag måste ventelera mig lite nu. Jag har/är nämligen gravid, ja det är sant! Vi hade tänk vänta tills vecka 12 med att berätta då risken för missfall sjunker. Vi blev så klart glad & överaskade av att jag var gravid igen. Men någonting känndes så fel. Kännde på mig att något hemskt skulle hända. Alla som är har varit gravid vet väll hur oroligt det kan vara att gå på toaletten? Tänk om jag ser blod på papperet nu? Så har även jag tänkt varje toabesök denna gången, även förra. Dagarna gick som sagt & idag hade jag tid på hälsosamtal hos min barnmorska, såg fram emot det så mkt. Var härligt att vakna i morse när vi visste att vi skulle på bvc igen. Men lyckan försvann fort & förvandlades till stor oro! När jag satt på toan hos mamma & pappa så upptäckte jag blod :( Kännde hur det vände sig i magen. Jag sa till Fredrik att nu har jag fått missfall för jag blöder. Han lugnade mig & sa att det behöver inte vara missfall. Vet att det är normalt att blöda tidigt i graviditeten. Men jag tyckte det var för mkt för att bara ignorera. Gick hem för att ringa till min barnmorska & rådfråga henne. Men dom hade inte telefontid då. Jag var så lessen då :( Allt jag tänkte på var ett missfall. vet att det är vanligt & att blir det missfall så är det för att barnet inte kunnat leva utanför magen ändå så kroppen stöter bort det. Men på nått vis känns det ju så fruktansvärt hemskt ändå! Jag fick alldrig något svar hos barnmorskan så jag väntade in tiden tills jag skulle på hälsosamtal. Väl där så berättade jag att jag haft blödning & jag fick komma in & prata. Dom sa att jag skulle ringa gyn i morgon, inte kunde jag vänta tills dess! Men dom sa att det är bara att vänta, finns inget annat att göra lix. Allting kommer ut av sig själv om det är ett så hära tidigt missfall. Men det var ju inte säkert att det var missfall sa dom. Jag ville så klart veta om barnet levde! Vi pratade en stund & jag såg vilka tycka synd om blivkar jag fick! Usha, var så hemskt! Vi åkte därifrån 6 vidare på Donken för lite lessenkäk. Sen sa jag till Fredrik att nu jäklar åker jag in på Akuten utan att boka tid & det gjorde jag. Väl där fick jag komma in snabbt! Dom tog mig på stort allvar. Fick göra ett akut vul (vaginaltultraljud) Jag ville inte först eftersom det var en manlig men jag kunde inet välja eftersom det var bara han där. Så jag gjorde det ändå, var INTE kul :( Han frågade mig om jag ville titta på skärmen där man ska se barnet & det ville jag ju. Han letade & letade & körde runt med den dära långa läskiga staven :( Men hittade inget barn! :( Inte ens en hinna el säck, INGENTING! Han blev lite brydd. Jag började ju att blöda idag & så fort kan det inte försvinna ut magen så det inte syns ett enda spår. Han frågade mig om jag verkligen hade sett rätt på mina grav test & ja sa till homom att 10 grav test kan inte visa fel. Ja, jag har gjort så många eftrsom plusset varit så svagt hela tiden. Då fick jag ta en massa blodprover & ha nålen kvar hela kvällen :( Dom satt på mig ett sjukhusband så jag trode nästan att dom skulle hålla kvar mig över natten Men dom verkade inte villa tala om varfrör dom såg så brydd ut. Men tillslut kom en gullig sköterska som måsta ta om ett särskillt prov som var jätte viktigt sa hon & då frågade jag vad för prov, jo lkaren misstänkte utomkvedshavandeskap (stavning) Usha, vad rädd jag blev då! Dom förklarade hur ingreppet skulle gå till mm. Usha, vilka långa timmar att vänta på svaren, Liam var jätte trött & bråkig. Men han var samtidigt duktig. han fick en glass medans han väntade :) Dom tyckte han var så duktig eftersom han sa tack för glassen. Efter några timmar så fick jag äntligen mina svar. Jag har Hcg hormon på 21, det betyder att jag har graviditetshormon. Så jag kan vara gravid med att barnet ligger fr långt in i buken fasst är ändå påväg till missfall. Annars visste do inet riktigt. Jag är gravid men inget barn finns, ungefär så kan man ställa min diagnos :( Ska till gyn på Fredag & göra nytt Vul & blodprover så får vi se då. Jag har inte ont el så men jag tror ändå att det är ett missfall tyvär :( Nu är jag så fruktansvärt trött efter allt vad som hänt idag & min arm är mörbultad av alla stick & nålar :( Nu vill jag bara sova.
Jag kommer säkert att ångra att jag la ut detta men samtidigt varför inte? Jag får folk att prata med & det kan vara bra för andra att läsa som gått igenom samma sak. Det hade jag velat haft. Det är så ovisst att inte veta vad som hänt :( Det kommer nog inte ut någon bebis tyvär. Inte vad jag vet iaf men hoppas att man på nått vist lärt sig lite mera om vad som kan hända under en graviditet. Ibland känns det jätte jobbigt & ibland lite lättare att förstå. Det kommer nya chanser! Kan inte säga att det finns mkt hopp kvar nu att det ska gå vägen :(

Hoppas någon tar nytta av att läsa detta iaf. Ursäkta om det var känsliga läsare här!