Ensam kväll
I morgon är det jag (eller Fredrik) Som åker och köper en datamus,det är jobbigt att endast använda tangetbordet nu! Men vad ovant och framför allt lyxigt det kommer att kännas med en datamus,igen. Vi får hoppas att den håller en stund,jag har en dålig ovana att dunka den i databordet när det inte går som jag vill...
Jaha,ensamkväll ikväll. Fredrik är på Hockey Bockey,stavas det så? Jaja,det är väll strunt samma där är han iaf och jag sitter här och slösurfar. Barner sover sen en stund tillbaka,ser nu att det är nästan två timmar sen!
Alina hade lite problem med att somna,hon har nämligen ont under sin läpp och skriker rakt ut när hon ska äta då hon måste öppna munnen :( Det hände en,två olyckor idag. Först rev hon ned en lampa,en glaslampa över sin hand,den var inte på eller så och inte gick den sönder heller men det var nog inte så skönt att få den rakt på handen ändå. När den gråtstunden var över så kom nästanoch den ännu värre. Liam tog Alinas nappflaska med vatten i och sprutade på Alma (Hunden) Så hon blev rädd och sprang för sitt liv (feghund) rakt på Alina så hon flög in i tvbänken och slog hål under läppen,märkte inte först vart hon hade slagit sig förens jag såg Liam tittade med stora ögon på henne och blev kritvit i ansiktet och fick tårar i ögonen. Det droppade blod från jacket ner fulla tröjan och värre såg det ut då hon geggade ut det i ansiktet. Jacket var inte så långt men rätt så djupt ändå. Det vars vårt att få stopp på blöningen och vare gång jag lyckades så rörde hon på munnen och såret öppnade sig igen och det kom mer blod,så höll det på ett tag men nu har det slutat. Det var inte lika djupt som det Liam fick när han rammlade in i tv-bordet,det måsta han åka på akuten och tejpa. På honom pulserade blodet ut,det var läskigt! Det blev inte så på Alina som tur var men ett ärr,det får hon nog,precis som Liam.
Visste ni föresten att man kan få ut på Försäkringen för vanprydande ärr? Om ni besökte sjukan och om det finns dokumenterat samt bild. Det ska ha gått 2 år eftersom då ärret inte kommer att försvinna. Liam har snart haft sitt två år och vi var in på sjukan och vi har bild,vi ska ta ny bild snart och skicka in så får vi se om han kan få ut något för det.
Har suttit och skrivet en lista över vad som måste inhandlas inför Alinas dagis start. Jag känner mej vilsen! Vad tusan behövs?? Jag borde veta eftersom jag redan har en kotte på dagis men ändå så känns det nytt,igen!
Tänk,det är snart hon börjar. Jag vill inte,vill inte,vill inte,inte ännu. Hon är en bebis i mina ögon! Det börjas kännas väldigt jobbigt,hur ska det gå när hon är så liten? Inte för att jag tvivlar på Personalen,dom gör ju ett toppen jobb och dom är van så små barn men ändå,det känns SÅ fel nu. Jag tycker det faktiskt är sjukt att man ska måsta sätta barn på 1 år på dagis! Men vad ska man göra? Det går inte att lösa på något annat vis. Skulle Fredrik vara pappaledig skulle vi alldrig klara ekonomin eftersom jag inte jobbar utan pluggar,jag kommer givetvis att fortsätta jobba helger men ändå? 3000kr i från Csn och en liten lön + Fredriks pappapeng i såfall,det skulle inte funka,tyvär :( Så,vi måste sätta henna på dagis men mammahjärtat säger i från såklart.
Nu är det nära,så nära att Alina går,hon kan stå helt själv länge och idag vågade hon på sig att ta ett steg men hon är så fessig så hon sätter sig på en gång men glad blir hon när hon vågar ta det dära steget,lillfisan!
Inte många dagar kvar tills den stora 1-årsdagen. Vart tog tiden vägen? Det är ju offatbart,det går bara inte att förstå hur 1 år kunde gå så fort. Men ändå så visste jag att det skulle göra det även denna gången,1år är ju ingenting,det går lika fort som 1 månad,typ.
Känner mej fortfarande rätt vilsen sen den dära ceansen! Man funderar och funderar hur tusan hon kan få kontakt. Och man kan ju inte annat än att fundera på när man blir iaktagen. Det är inte roligt att vara ensam hemma kan jag säga er. Man funderar och funderar nu ännu mera på vad som igentligen händer efter döden. Tydligen inget hemskt utan mer som en bättre ärld utan en fysiksk kropp,inga sjukdomar,inge bekymmer. De man lever med här på jorden lever man också med på andra sidan fasst såklart inte samtidigt utan man träffar de personer när de också dör där. Så beskrev hon det iaf,men alla skulle ha den uppfattning man alltid haft hur det var ändå ansåg hon. Man kan väll inget annat göra än att tro på det eftersom allt annat hon sa stämde ju! Det går inte att smälta,hur hon kunde veta och att det verkligen var sant,att morfar tog kontakt med oss genom henne. Helst sinnes! Det var ju lixsom han,hon kände ju inte honom eller någon annan utav dom som tog kontakt så hon kunde omöjligt veta. Ja,herregud vad lite man vet ändå om allt. Tänk att han verkligen sa sådär,att han påminde mig köpa ny tandkräm,att jag glömt det. Att han hörde mig säga då på morgonen att jag måste köpa ny. Jag säger det igen,helt sinnes!
I morgon ska vi till syrran som har fyllt år!
Jaha,ensamkväll ikväll. Fredrik är på Hockey Bockey,stavas det så? Jaja,det är väll strunt samma där är han iaf och jag sitter här och slösurfar. Barner sover sen en stund tillbaka,ser nu att det är nästan två timmar sen!
Alina hade lite problem med att somna,hon har nämligen ont under sin läpp och skriker rakt ut när hon ska äta då hon måste öppna munnen :( Det hände en,två olyckor idag. Först rev hon ned en lampa,en glaslampa över sin hand,den var inte på eller så och inte gick den sönder heller men det var nog inte så skönt att få den rakt på handen ändå. När den gråtstunden var över så kom nästanoch den ännu värre. Liam tog Alinas nappflaska med vatten i och sprutade på Alma (Hunden) Så hon blev rädd och sprang för sitt liv (feghund) rakt på Alina så hon flög in i tvbänken och slog hål under läppen,märkte inte först vart hon hade slagit sig förens jag såg Liam tittade med stora ögon på henne och blev kritvit i ansiktet och fick tårar i ögonen. Det droppade blod från jacket ner fulla tröjan och värre såg det ut då hon geggade ut det i ansiktet. Jacket var inte så långt men rätt så djupt ändå. Det vars vårt att få stopp på blöningen och vare gång jag lyckades så rörde hon på munnen och såret öppnade sig igen och det kom mer blod,så höll det på ett tag men nu har det slutat. Det var inte lika djupt som det Liam fick när han rammlade in i tv-bordet,det måsta han åka på akuten och tejpa. På honom pulserade blodet ut,det var läskigt! Det blev inte så på Alina som tur var men ett ärr,det får hon nog,precis som Liam.
Visste ni föresten att man kan få ut på Försäkringen för vanprydande ärr? Om ni besökte sjukan och om det finns dokumenterat samt bild. Det ska ha gått 2 år eftersom då ärret inte kommer att försvinna. Liam har snart haft sitt två år och vi var in på sjukan och vi har bild,vi ska ta ny bild snart och skicka in så får vi se om han kan få ut något för det.
Har suttit och skrivet en lista över vad som måste inhandlas inför Alinas dagis start. Jag känner mej vilsen! Vad tusan behövs?? Jag borde veta eftersom jag redan har en kotte på dagis men ändå så känns det nytt,igen!
Tänk,det är snart hon börjar. Jag vill inte,vill inte,vill inte,inte ännu. Hon är en bebis i mina ögon! Det börjas kännas väldigt jobbigt,hur ska det gå när hon är så liten? Inte för att jag tvivlar på Personalen,dom gör ju ett toppen jobb och dom är van så små barn men ändå,det känns SÅ fel nu. Jag tycker det faktiskt är sjukt att man ska måsta sätta barn på 1 år på dagis! Men vad ska man göra? Det går inte att lösa på något annat vis. Skulle Fredrik vara pappaledig skulle vi alldrig klara ekonomin eftersom jag inte jobbar utan pluggar,jag kommer givetvis att fortsätta jobba helger men ändå? 3000kr i från Csn och en liten lön + Fredriks pappapeng i såfall,det skulle inte funka,tyvär :( Så,vi måste sätta henna på dagis men mammahjärtat säger i från såklart.
Nu är det nära,så nära att Alina går,hon kan stå helt själv länge och idag vågade hon på sig att ta ett steg men hon är så fessig så hon sätter sig på en gång men glad blir hon när hon vågar ta det dära steget,lillfisan!
Inte många dagar kvar tills den stora 1-årsdagen. Vart tog tiden vägen? Det är ju offatbart,det går bara inte att förstå hur 1 år kunde gå så fort. Men ändå så visste jag att det skulle göra det även denna gången,1år är ju ingenting,det går lika fort som 1 månad,typ.
Känner mej fortfarande rätt vilsen sen den dära ceansen! Man funderar och funderar hur tusan hon kan få kontakt. Och man kan ju inte annat än att fundera på när man blir iaktagen. Det är inte roligt att vara ensam hemma kan jag säga er. Man funderar och funderar nu ännu mera på vad som igentligen händer efter döden. Tydligen inget hemskt utan mer som en bättre ärld utan en fysiksk kropp,inga sjukdomar,inge bekymmer. De man lever med här på jorden lever man också med på andra sidan fasst såklart inte samtidigt utan man träffar de personer när de också dör där. Så beskrev hon det iaf,men alla skulle ha den uppfattning man alltid haft hur det var ändå ansåg hon. Man kan väll inget annat göra än att tro på det eftersom allt annat hon sa stämde ju! Det går inte att smälta,hur hon kunde veta och att det verkligen var sant,att morfar tog kontakt med oss genom henne. Helst sinnes! Det var ju lixsom han,hon kände ju inte honom eller någon annan utav dom som tog kontakt så hon kunde omöjligt veta. Ja,herregud vad lite man vet ändå om allt. Tänk att han verkligen sa sådär,att han påminde mig köpa ny tandkräm,att jag glömt det. Att han hörde mig säga då på morgonen att jag måste köpa ny. Jag säger det igen,helt sinnes!
I morgon ska vi till syrran som har fyllt år!
Kommentarer
Trackback
