Godmorgon

I går var en jobbig dag,fick så himla ont i huvudet och nacken när jag åkte hem i från skolan. När jag kom hem kunde jag inte göra så mkt än att ta med mej barnen & en låda lego och sätta oss alla tre i sängen eller jag låg och dom satt och lekte med lego. Sen ringde jag och sa att Fredrik får komma hem så ringde jag rådgivningen,vet inte varför jag ringde blev väll bara så jäkla less på att ha det såhär så nu tänkte jag att NU ska detta bli bra. Fick komma in på Hc och ta en massa prover,de flesta såg bra ut förutom blodvärdet.
Inne hos doktorn pratade vi en del och han kände på ryggen och fy vad ont det gjorde! Nu ska jag få gå på akupunktur,sjukgymnast,hoppas det blir bra nu.

Jag ska också få gå och prata med en psykolog på Bvc,känner att jag saknar någon att prata med i bland,Fredrik är ju inte den typen som pratar kännslor. Och ibland behöver man någon att prata med och jag är en person som funderar på allt mellan himmel & jord,på de helt onödiga saker som finns. Såklart har det onda i nacken skapat en ond cirkel,att jag blir rädd när jag får ont och börjar må dåligt utav det. Men det största anledningen till att jag ska dit är för att jag är rädd för att något ska hända mina barn :( Kan inte släppa det på att det faktiskt KAN hända,helt sjukt va? Onödigt att gå och fundera på det nu då det inte har hänt något. Men då man hör någon ny varje dag som drabbas av canser eller annat skit så kan man inte annat än att fundera på vad som skulle hända om det drabbade mig eller någon annan i familjen? Doktorn beskrev det som att:Som mamma är man alltid lite överbeskyddande och orolig men din oro har gått för långt. Fasst jag själv tycker jag kommit bra långt på det planet det är inga problem att lämna på dagis eller till barnvakt nu men det är väll det att jag är så himmla rädda om dom så INGET får hända. Mina barn är ju det bästa jag har och det vet väll alla mammor hur mkt ens egna barn betyder för en? Så igentligen inte så knepigt att man är så orolig som mamma,tänk när de blir tonnåringar? Huga! Varje gång vi ska åka någonstans så tänker jag på att:Nu kan vi faktiskt krocka och jag tänker ofta på att vi skulle ha varit i väg på en utomlaandsresa men nää,det känns inte som det kommer bli av eftersom jag är så rädd att något ska hända,eller vi SKA åka,det är bara så! Därför jag nu ska gå och prata med någon som "kan" känslor och kanske kan hjälpa mig att inte vara så överdrivet rädd för allt jämt :)

Skolan går bra,därför ska mina småtroll få vara hemma i från dagis idag,jag har hemmastudiedag idag och alla uppgifter är inlämnade,skönt! Så idag vill jag inte ha Liam & Alina på dagis,lika bra att passa på att ha dom hemma så mkt som möjligt nu för snart drar praktiken i gång-Måndag. Och då blir det längre dagar för dom men inte varje dag,de är faktiskt lediga rätt mkt ändå vilket känns skönt.
Alina hade gått till dörren i går och grinat när jag åkt,nu vet hon hur allt funkar så nu börjas det ;) Men hon hade slutat nästan på engång som tur är.

Nu ska jag dricka upp morgonkaffet,sen gå upp och lägga mej en stund med Liam som ligger i våran säng <3

Kommentarer
Postat av: Rebecka

Gud vad jag känner igen mig i det du skriver Sofie!

Jag är oxå sådär... så fort man sitter i bilen så kommer knepiga tankar upp och jag vill inte åka längre sträckor för det kan hända nåt..... så du är inte ensam om dessa tankar! jag sover skitdåligt på nätterna för att jag är rädd att det ska hända barnen nåt att dom ska sluta andas o så.... så det är full koll dygnet runt!!!! =/

2011-05-17 @ 07:12:09
URL: http://baravifyra.bloggplatsen.se
Postat av: Anonym

Prata med någon du också då,det funkar lixsom inte annars,man tror att man kan hjälpa sej själv men oftast så behöver man hjälp. Och man gör ju både sig själv & barnen en tjänst då,många som inte vågar berätta och istället döljer fasaden och låssas om att allt är så himmla bra men istället mår den personen jätte dåligt.Jag har alldrig gått hos en psykolog så jag vet inte alls hur det är men bara av att prata av sej lite med läkaren i går var guld värt. Jag tror det med rädsla över att saker ska hända,tror det bara går att övervinna genom att göra saker som skrämmer oss,typ att flyga flygplan även om man är dö rädd för att plaet ska störta och man har dåligt samvete flera veckor innan över att det KAN ju hända att mina barn dör i denna resan eller jag själv och då är det mitt fel och sådär håller det på,funkar ju inte! Man måste leva ett normalt liv och inte bara låsa in sig och andra,då blir ju även barnen rädd för saker,det är ju så det blivit för mig,att det kommer i från mormor,i hennes värld är allt farligt.

2011-05-17 @ 10:24:27
Postat av: thess

Tror de e bra att du får gå till en psykolog,inget farligt fråga mej ja vet ;P snart kommer ja te stocka då får vi la hitta på nå kul nån dag =) kramar

2011-05-17 @ 14:56:27
Postat av: thess

Ne,jag tror det bara är bra :) Jaa vad kul att du kommer :D

2011-05-17 @ 16:01:34

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0